tisdag 16 januari 2018

"Allt blir bättre med lite vitt ludd" sa Knottet sedan belåtet



När man är ett litet, litet valp-Knott, så finns det väldigt mycket här i världen som är helt och alldeles nytt. Varje dag är ett nytt äventyr och så länge man tjoar med är allt underbart. Det allra tjoigaste jag sett honom hitintills, var första gången han fick upptäcka snö. Han var inte säker på vad det var, om det var ätbart eller en jättestor leksak eller vad. Han bestämde sig att testa båda teserna och kom fram till att snö är det bästa som finns. Men så en dag bara poff försvann den. Brownie med tillhörande korta ben blev säkert lycklig, men Knottet grät nog lite inombords, sådär som man gör när ens bästa leksak (lekplats?) försvinner.

MEN
Men så en dag, fick han en snilleblixt. Han är faktiskt ganska smart och påhittig den där, han vet att problemklurigheter är till för att lösas. Han tog bestämt tag i en halvgammal gosedjursfisk, la sig på sängen och satte igång att tugga ett stort hål ur den, för att så småningom komma åt luddet däri.
"Nä se det snöar, nä sere snööa, de va la roligt, hurra!" sjöng han högt och helt off key och överlyckligt medan golvet täcktes av hans kreativa fejksnö.
"Men alltså det kan ju typ inte snöa inomhus typ inte alls så vaa?" sa jag utan att försöka spela glädjedödare.
"Joho!" svarade han självsäkert och kollade upp på mig med en halvt allvarlig blick, för att sedan gå tillbaka till sitt arbete och sin sång.
"Men såå kul är det inte med snö va?" provade jag igen, samtidigt som jag blickade ut över golvet igen, som vid det här laget var helt täckt av fiskgosedjursludd. Knott övergav den tomma leksaken för att istället bita och rulla sig i luddbitarna på golvet.
"Allt blir bättre med lite vitt ludd" sa Knottet sedan belåtet. Jag för min del suckade och lät han hållas, det är viktigt att låta barn få utlopp för sin kreativitet, tydligen. Tyvärr fick jag ingen bild på kalaset, men det är lika bra det så att jag kan glömma det lättare.

Att Knott tycker att snö är helhärligt och fantastiskt underbart är svårt att ta miste på, så ni skulle sett minen när han fick komma ut till ett hav av vitt ludd i trädgården idag! Det fick jag faktiskt bildbevis på, så ni kan faktiskt se själva. Och det allra mest underbart härliga är hur Colt allt som oftast lyckas busa (eller reta fasen ur?) Brownie så mycket att Brun blir busig också. Det är så kul att se dem ränna runt som enna dårar i trädgården eller skogen och bara ha kul, det gör det väldigt enkelt i att förneka att Brun blir hela 10 år sen i sommar.


Side eyesss




Såhär såg Knott ut när jag frågade om han var redo för sin close up.

Detta är ingen bra bild egentligen, men kan vi alla ta en stund och se hur vacker hans
prickirandiga cookie dough-hyena-pälsfärg är? Tack så mycket tack. 


Brownie blev hungrig så han tog en tugga av Colt. Colt tyckte inte det var en bra idé.


Kramas lite så.

För alla er som undrar hur Knott hade sett ut utan hals. Kan tänka mig att det är många som funderat på det.
Brun å andra sidan ser mycket skeptisk ut.





Kolla!! Han kan ställa upp sig helt supermodellaktigt ibland! 

måndag 15 januari 2018

Litet Knott blir lite mer oliten

 Eller "Liten blir stor" kanske man brukar säga? Jag har svårt att se något stort med Knottvalpen alls, förutom då de gigantstora blåmärkena han har lyckats åstadkomma på mina ben och armar. Att han är nästan dubbelt så hög och dubbelt så tjock som Brownie är strunt samma, jag kallar fortfarande honom för min lille Knottunge. Hur som haver, det är rätt vanligt att man i hundvärlden att man tar uppställningsbilder för att följa valpens utvecklingskurva. Jag gav upp den idén ganska snabbt med att få perfekta bilder, Knottbarnet har allt som oftast myrer i brallan och kan inte stå still. Det är nästan så att jag är lite glad att han är felfärgad, så att jag har en ursäkt att slippa ståträna och vänstervarva med honom. Lite stå har vi ändå tränat, till följd av nosduttsträning och sådant dära trevligt. Sen vet jag inte om det är för att retas (kan hundar ens retas?) men varjevarjevarje gång vi är ute så ställer han sig som värsta utställningschampinjonen tills jag fumlar fram mobilen och ska fota, då bryter han på en mikrosekund och i mobilkameran blir det bara ett blurr. Jo alltså..

4 veckors- och 8 veckorsbilderna är tagna av Leona Örtenberg, som har bergergalleriet (om ni gillar bilder på fina berger så måste ni kika in där, så många superfina bilder på massor av härliga bergers!!). Länk till Bergergalleriet (Colt i Bergergalleriet).


4 veckor.

6 veckor.

8 veckor || 4,2 kg. 

9 veckor || 4,6 kg.

10 veckor || 5,5 kg.

11 veckor || 5,8 kg.

12 veckor || 6,1 kg

13 veckor || 6,7 kg.


14 veckor || 7,1 kg.
15 veckor || 7,5 kg.

16 veckor || 8,2 kg.


18 veckor || 9,1 kg.

20 veckor || 10 kg.

tisdag 9 januari 2018

En hel hope bilder på alldeles för långa Knottben

Ibland är jag bra på att vräka ut mig en väldigt massa ord Idag är inte en sådan dag. Men så andra dagar är jag bra på att vräka ut mig en väldigt massa bilder. Idag är en sådan dag.
Det bästa med att ha två hundar är att fota när de leker och det ser ut som att de har rabies och ska tugga ihjäl varandra.




Jag introducerade Knottvalpen till 2x2-slalom igår. Idag var han dock mer intresserad av one-on-one med Brun.


Om man kollar på avstånd och kisar lite med ena ögat är denna bilden jäääteskarp och bra. Lovar!

Bara jag, eller står Knott och är avundsjuk på Bruns svansfluff. Knotts eget är inte s imponerande liksom. 

En Knottprofil i svartvitt. Han fluffig. 

Kollision.

Ett Brunt fågelporträtt.

Ett Knottaktigt fågelporträtt.
Sen gick vi till skogen. Knottungen ser så klumpig ut, orkar inte.


Han har inte bara väldigt länga ben. Han är ganska mycket hals också.







Knotts miner in action är det bästa i mitt liv just nu.



Från någonstans hade jag fått för mig att äldre herrar ska vara nobla och respektingivande. Hahaha. Hah.

Trassel.

Brun kunde faktiskt vara seriös för ett porträtt. Hur seriös man nu kan vara med halva tungan utanför munnen.

.. Och två sekunder senare. Han ville ha en kram.